16 mars: Bebisens namn
Nu är äntligen jag och Angelica överens om namn till kommande bebisen. Men det kan ju ändra sig när man väl träffar barnet och ser att namnet kanske inte passar. T.ex. Jon skulle ju egentligen heta Felix. Jon fick heta Felix i någon dag men det kändes inte rätt. Han såg ut att heta Jon tyckte vi.
De namn vi kommit överens om är om det blir en flicka - Sol och om det blir en pojk - Silas.
Sol eller Silas lever om i magen så det änt klokt. Mycket mer än vad Jon gjorde. Så det kanske kommer ut ett busfrö. Skulle inte förvåna mig eftersom Jon är så lugn och snäll.
Angelica har svårt att koncentrera sig på sina studier. Inte bara för bebisen, utan också för att hon är upp i limningen kring att flytta. Hon har säkert planerat allt i huvudet redan =)
Igår tog jag en bild på vad hon håller på med bredvid studierna om dagarna...
Veckans politikerblunder.
Socialdemokrat vill göra incest lagligt (!!).
Några av er läsare har efterfrågat att jag ska berätta om spökerierna som hände på min firma jag hade förr.
Jag hade en gummiverkstad i en lokal i Järbo. Lokalen var tidigare en karossverkstad från 30-talet där de tillverkade ambulanser och bussar bland annat, fram till 60-talet har jag för mig.
Ända sedan jag startade företaget har det varit aktiviteter i lokalen men till en början nämnde jag inget till min far som jag delade lokalen med, och han sa inget till mig fastän han också märkt en del underliga saker.
Men efter att en gammal gubbe från servicehemmet kom på besök och berättade ett och annat så började jag och min far att dela våra upplevelser. Gubben var närmare 100 år gammal om inte äldre och hade två käppar att stödja sig med. En personlig assistent hade han också med sig. Han ville så gärna besöka sin gamla arbetsplats - karossverkstaden och när han besökte oss berättade han om hur livet var förr och vad de arbetade med i lokalen på hans tid.
Innan han lämnade oss, så frågade han oss med ett finurligt smil om vi märkt av att det spökat något. Både farsan och jag blev helt stumma och vi tittade på varandra med en blick som sa att vi förstod vad han pratade om. Det märkte gubben också och han berättade om en arbetskompis som fastnade i en maskins roterande rem och for rakt upp i taket med en jäkla kraft och slog ihjäl sig. Han visade vart i taket han hade förolyckats.
Med all denna information så lämnade gubben oss och jag såg inte till honom något mer under de tio år jag arbetade där. Men spökerierna märkte vi av... hur mycket som helst. Jag vet inte var jag ska börja. Det var väldigt många små incidenter som hände varje dag. Man blev så van med det att man inte noterade det till sist.
Det absolut vanligaste var att så gott som varje dag så öppnades ytterdörren flera gånger och det var alltid när man inte var i närheten. Om man satt i fikarummet eller i kontoret så hörde man dörren öppnas, dörren stängdes och att någon gick i verkstaden. De första åren gick jag alltid för att titta för att se om det var en kund men de senaste åren så gick jag inte för att titta förrens jag hörde om någon ropade eller att jag hörde steg länge i verkstaden. Det var så ofta det inte var någon där. Tråkigast var det om det hände på kvällen, för då måste jag gå runt och se om det inte var någon som hade gömt sig i lokalen innan jag åkte hem.
Ibland hörde man stegen ända fram till kontorsdörren. Fram till kontoret var en lång korridor och man hörde stegen väldigt tydligt men om ingen öppnade dörren förstod man att det var spöket som spelade ett spratt åter igen. I början gick man alltid och öppnade kontorsdörren men det var ingen där. En vän skulle hoppa in för mig några dagar medans jag var ledig. Det hände samma sak för honom. Han satt vid kontoret, hörde steg ända fram till dörren och ropade "kom in" flera gånger men ingen öppnade dörren. När han gick fram och öppnade kontorsdörren så var det ingen där. Då stängde han igen verkstaden för dagen och åkte hem, haha.
Dörren till kontoret kunde ibland röra sig lite fram och tillbaka. Men en gång så tjongade den igen ordentligt. Farsan satt vid sitt bord och såg i ögonvrån att dörren började röra sig systematiskt fram och tillbaka i rätt snabb takt. Det såg väldigt underligt ut så han gick fram för att titta närmare och då slog dörren igen enormt snabbt med ett jäkla brak. Det var väl endast då av alla gånger som farsan hoppade till. Vi var aldrig rädda eller kände oss illa till mods någon gång. Jag kunde arbeta där på sena kvällar och nätter ibland utan en enda dålig känsla. Inte ens när vi såg underliga saker kände vi oss rädda.
Fortsättning följer... skriver om mer underliga händelser i nästa blogg.
Humoooor!
Tuttar och katter får alltid en på bra humör.
Men hjälp!
De namn vi kommit överens om är om det blir en flicka - Sol och om det blir en pojk - Silas.
Sol eller Silas lever om i magen så det änt klokt. Mycket mer än vad Jon gjorde. Så det kanske kommer ut ett busfrö. Skulle inte förvåna mig eftersom Jon är så lugn och snäll.
Angelica har svårt att koncentrera sig på sina studier. Inte bara för bebisen, utan också för att hon är upp i limningen kring att flytta. Hon har säkert planerat allt i huvudet redan =)
Igår tog jag en bild på vad hon håller på med bredvid studierna om dagarna...
Veckans politikerblunder.
Socialdemokrat vill göra incest lagligt (!!).
Några av er läsare har efterfrågat att jag ska berätta om spökerierna som hände på min firma jag hade förr.
Jag hade en gummiverkstad i en lokal i Järbo. Lokalen var tidigare en karossverkstad från 30-talet där de tillverkade ambulanser och bussar bland annat, fram till 60-talet har jag för mig.
Ända sedan jag startade företaget har det varit aktiviteter i lokalen men till en början nämnde jag inget till min far som jag delade lokalen med, och han sa inget till mig fastän han också märkt en del underliga saker.
Men efter att en gammal gubbe från servicehemmet kom på besök och berättade ett och annat så började jag och min far att dela våra upplevelser. Gubben var närmare 100 år gammal om inte äldre och hade två käppar att stödja sig med. En personlig assistent hade han också med sig. Han ville så gärna besöka sin gamla arbetsplats - karossverkstaden och när han besökte oss berättade han om hur livet var förr och vad de arbetade med i lokalen på hans tid.
Innan han lämnade oss, så frågade han oss med ett finurligt smil om vi märkt av att det spökat något. Både farsan och jag blev helt stumma och vi tittade på varandra med en blick som sa att vi förstod vad han pratade om. Det märkte gubben också och han berättade om en arbetskompis som fastnade i en maskins roterande rem och for rakt upp i taket med en jäkla kraft och slog ihjäl sig. Han visade vart i taket han hade förolyckats.
Med all denna information så lämnade gubben oss och jag såg inte till honom något mer under de tio år jag arbetade där. Men spökerierna märkte vi av... hur mycket som helst. Jag vet inte var jag ska börja. Det var väldigt många små incidenter som hände varje dag. Man blev så van med det att man inte noterade det till sist.
Det absolut vanligaste var att så gott som varje dag så öppnades ytterdörren flera gånger och det var alltid när man inte var i närheten. Om man satt i fikarummet eller i kontoret så hörde man dörren öppnas, dörren stängdes och att någon gick i verkstaden. De första åren gick jag alltid för att titta för att se om det var en kund men de senaste åren så gick jag inte för att titta förrens jag hörde om någon ropade eller att jag hörde steg länge i verkstaden. Det var så ofta det inte var någon där. Tråkigast var det om det hände på kvällen, för då måste jag gå runt och se om det inte var någon som hade gömt sig i lokalen innan jag åkte hem.
Ibland hörde man stegen ända fram till kontorsdörren. Fram till kontoret var en lång korridor och man hörde stegen väldigt tydligt men om ingen öppnade dörren förstod man att det var spöket som spelade ett spratt åter igen. I början gick man alltid och öppnade kontorsdörren men det var ingen där. En vän skulle hoppa in för mig några dagar medans jag var ledig. Det hände samma sak för honom. Han satt vid kontoret, hörde steg ända fram till dörren och ropade "kom in" flera gånger men ingen öppnade dörren. När han gick fram och öppnade kontorsdörren så var det ingen där. Då stängde han igen verkstaden för dagen och åkte hem, haha.
Dörren till kontoret kunde ibland röra sig lite fram och tillbaka. Men en gång så tjongade den igen ordentligt. Farsan satt vid sitt bord och såg i ögonvrån att dörren började röra sig systematiskt fram och tillbaka i rätt snabb takt. Det såg väldigt underligt ut så han gick fram för att titta närmare och då slog dörren igen enormt snabbt med ett jäkla brak. Det var väl endast då av alla gånger som farsan hoppade till. Vi var aldrig rädda eller kände oss illa till mods någon gång. Jag kunde arbeta där på sena kvällar och nätter ibland utan en enda dålig känsla. Inte ens när vi såg underliga saker kände vi oss rädda.
Fortsättning följer... skriver om mer underliga händelser i nästa blogg.
Humoooor!
Tuttar och katter får alltid en på bra humör.
Men hjälp!
Kommentarer
Postat av: Kim Nordlund
alltid lika skojit att läsa dina spök berättelser... fint kill namn.
Postat av: Erik
Ryska killgruppen: säger bara 'N Sync med Timberlake i spetsen SLÄNG ER I VÄGGEN.....
Postat av: Anna
Family Guy är ju bara bäst!! Erik har 6 säsonger med dem på sin dator så vi tittar mellan varven och garvar stort! :D
Och sen: Vad var det jag sa? ;-) Sa ju att när ni fick sån lugn kille så kommer monstret vid nästa barn. Håll till godo :D
Trackback
