kyd

Nu känns det som att allt börjar kännas riktigt bra! Livet har sina upp- och nedgångar och nu har jag haft en nedgång på över en månad med sjukdomar o elände. Nu är det slut på nedgången... nu kan allt bara peka uppåt.

Började jobba i går. När jag svängde in på parkeringen på jobbet kände jag en glädjetår komma (ja, faktiskt). Kändes som man var kär, hahaha! Jobbet betyder så mycket för mig.

Började med att hälsa på alla och berätta vad jag fått gått igenom. Alla var ju nyfikna förståss. Sen satt jag igång med allt jobb som har blivit förhalat pga sjukskrivningen. Självklart körde jag på lite för snabbt så på eftermiddagen var jag bra slut och svetten rann.

Höstkatalogen har ju hunnit kommit medans jag var sjuk så i dag har jag farit runt i Gävle och Sandviken och bytt ut de gamla katalogerna och träffat massa trevliga människor. Får försöka hinna med resten av länet inom kort.

Min underbara chef ska sluta i februari trist nog! Luften gick ur mig när jag fick reda på det. Bättre chef kan man knappt få. Vi fungerar jättebra tillsammans. Han har lugnat mig att den nya chefen också är bra så jag får hoppas på det.

Hela veckan är full med göromål men jag ska ta me tusan inte stressa nu. Skulle vara jävligt illa om denna jäkla harpest skulle komma tillbaka. Fick ett brev från min läkare idag. Ska in på skiktröntgen om någon månad för att försäkra att det inte ligger kvar några bakterier i lungorna. Ska även besöka företagshälsovården för att kolla hur det går nu när jag jobbar. Enligt skyddsombudet och fackombudet så kan jag måhända få en ersättning från facket via någon försäkring.

Det skulle sitta fint nu när vi får enorma utgifter inom kort. Nya köksmöblemang, golv, inredningsprylar, vinterdäck och höstkläder till hela familjen med mera med mera. Dessutom måste vi spara ihop till den enormt kostsamma värmen i vinter... hur fasiken det nu ska gå till?? Får ju bara 80% av lönen halva denna månad =/

Golven ja... nu är det hallen och köket kvar. Men några hantverkare som kommer och tapetserar och målar verkar vi får vänta på. Snart har det gått 4 månader (!!) som vi levt i denna röra. Det ser ut som vi precis flyttat in. Grejjor överallt och kläder i högar. Gaaaaah!

Inte ofta bloggen blir uppdaterad precis. Det är inte så skoj att skriva på en seg laptop. Kan inte fixa till mitt skrivbord med den stationära datorn förrens hantverkarna varit här och tapetserat.

Vette tusan om jag har några länkar ens att bjuda på denna gång heller. Har inte haft tid eller lust att leta efter några nu när man blivit frisk. För några dagar sedan, då jag började känna mig riktigt pigg, så började jag direkt att bosätta mig ute i snickarboden och dessutom slita upp altangolvet, haha.

När jag tänker efter så är det mer ordning i snickarboden än inne i lägenheten. Makalöst. Men men... fan va skönt det kommer kännas när allt blir klart här hemma. Få upp saker på väggarna och få det lättare att ha det snyggt och rent omkring sig.

Inte klokt va ungarna utvecklas snabbt. Det är så mycket som hänt under någon månad så jag orkar inte ens skriva ner allt. Det är inte bara Silas utan även Jon som börjar förstå mer och mer. Självklart mer frågvis och trotsig än tidigare också, haha. 5-6 åringar måste vara en av de drygaste åldrarna för en förälder. Vilka duster det kan bli ibland. ALLT man kommer med förslag om - ratas direkt av en 5 åring! De pinkar hellre på sig än lyssnar på föräldrarna som säger åt dem att gå och pinka, haha.

Nästa vecka börjar de två på dagis. Det kan behövas. Först och främst en avlastning för mamma som haft det bra jobbigt sedan somras. Sen är det bra att barnen får socialisera sig, få rutiner och ett miljöombyte.

Nu ska jag sluta skriva och glo på TV med sambon istället.

Just ja... måste ju avsluta med en dräpare från Johnny (så klart):
- Kenny, du har inte haft harpest. Du har lidit av Hårfestus Bristus.