16 feb: Björnkonfrontation [på begäran]
Jag skrev lite om vår björnkonfrontation i förra bloggen och en läsare ville att jag skulle skriva mer om detta. Men jag uppfinner inte hjulet en gång till, utan klipper in min text som jag skrev i min gamla blogg angående detta.
Hämtat från gamla bloggen 27 aug, 2007:
"Pulsen har fortfarande inte återgått till det normala... Jag skulle ut och jaga idag men så ville Angelica och Jon så gärna följa med till jaktstugan, så det blev ju mer en familjepicknick än jakt. Men det är egentligen inte jakten som kommer i första hand. Det är naturupplevelsen plus att det skulle vara mysigt med en liten picknick. Trots detta hade jag självklart geväret med mig.
Balder var med han också och förde oväsen så jag var inte precis beredd på att stöta på något vilt i skogen men man har ju hört att det vimlar av björn så för att vara på den säkra sidan hade jag geväret på axeln hela tiden. Vi fikade, pratade och lekte med Jon i flera timmar och insöp lugnet och den sköna höstdoften.
Precis innan vi skulle packa ihop, ville Angelica gå till en höjd alldeles bredvid stugan för hon skulle kolla utsikten. Angelica tog Jon, jag tog geväret och Balder gick bredvid. När vi nästan var framme, lägger Balder av ett avgrundsskall och tillika morrning till höger om mig. Ett riktigt sådant där skall och morrning som man bara hör någon gång per år och raggen står rakt upp på hela ryggen!
Det första jag gör efter att osäkrat bössan (som skedde reflexmässigt) är att be Angelica gå tillbaka till jaktstugan med Jon. Balder står helt stilla och har blåst upp sig rejält men jag ser inget. Åt det håll han skällde är det en avsats med en klippa till vänster om mig.
Går mycket mycket sakta fram med Balder vid min sida och kommer fram till klippan. Då känner jag att hjärtat håller på att dunka sig ur bröstet på mig för jag är beredd att en eventuell björn ska hoppa fram bakom klippan men det var ingen där.
När jag kommer fram på avsatsen hör jag två dova grymtanden i skogspartiet framför mig. Då förstod jag att det var en björn. Jag stod där i någon minut med Balder vid sidan av mig men såg inget. Troligtvis låg den rackarn och glodde på oss under en gran någonstans och hade vi fortsatt framåt hade björnen mycket troligt känt sig hotad och anfallit Balder.
Balder var enormt duktig och lyssnade på mina kommandon hela tiden men han hade kanske försökt springa emot björnen om han hade fått syn på den och det ville jag inte riskera.
Så till sist gick jag och Balder tillbaka till jaktstugan där Angelica och Jon stod trygga. Vi packade ihop alla våra grejjer och åkte därifrån. Men jag ska ta och fara dit själv ikväll igen för att prova jaktlyckan."
Här var jag lite kaxig på slutet ser jag. Men det var jag inte. Speciellt inte efter att det gick bara någon dag så blev det stora löpsedlar och bilder från jägarna som blev attackerade av en björn. DÅ slog verkligen björnfrossan till.
Det förklarades även att träffa en rusande björn mellan ögonen eller mitt i hjärtat var mycket mycket svårt. Det skulle endast handla om en tur-träff i sådana fall. Skjuter man en ursinnig björn någon annanstans på kroppen... kan man kasta in handduken.
Det var det absolut dummaste jag gjort i mitt liv, att gå emot björnen med en tokig hund. Kunde lika gärna har varit nedgrävd idag faktiskt.
Har stött på björn förr också. Bodde i Järbo och hade hästar och skulle ge dem vatten en mörk höstkväll. Då var björnen ca 30-40 meter ifrån mig men var mycket mer intresserad av hästarna än mig gudskelov. Men jag stod blickstilla med två tunga vattenhinkar. Stod där i 15-20 minuter innan jag tog mod till mig och sprang därifrån.
Någon dag tidigare hade grannen sett björnen (säkert samma) haft ner massa soptunnor tidigt på morgonen.
Ja, det är väl sådant här man får ta när man ska envisas att bo på landet... riskera livet eller åtminstone bli lite tuggad på.
Idag har man jobbat och Angelica har varit hemma och försökt pluggat med en åter igen SJUK son!!
Det är så man bryter ihop!! Han har inte varit annat än sjuk under vintern! Likaså förra vintern. Fy fan va jag är less på detta dagis!
Nu är han förkyld, men inte så förkyld så det är smittsamt. Något man kunde veta av snorets konsistens och färg, enligt mamma Angelica =)
Så han får vara på dagis i morgon... dessutom är han hejdundrande pigg. Han har kört slut på pappa ikväll.
Sådant här känns alltid skönt att höra:
Vicken jädrans tur jag hade att du var coach på MG... gissa om jag kommer att vara evigt tacksam för det!! Annars hade jag inte jobbat med det jag gör idag :-)
En god kedjereaktion som hänt utöver att jag ens varit medveten om det. Häftigt!!
Blir borta på konferens hela veckan och kommer hem på fredag kväll. Sen åker man iväg på lördag igen. Först till morsan sen till Kungsgården för att ha lite hålligång med goa vänner.
Angelica ska ju ha tjej-partaj här hemma med karaoke, pyjamasar och diverse alkoholhaltiga drycker. Så det passar visst inte att man är hemma då. Farmor får ta hand om Jon och någon stackare får ta hand om mig, haha.
De skulle visst ut och åka hästsläde på dagen också, så de får det nog mysigt och roligt kvinnsen. Men det ska Jon också hinna få vara med på också. Det har han aldrig gjort tror jag.
Har laddat hem lite nya karaoke-låtar till dem, men måste byta ut en trasig mick i morgon. Så de kan ha duett eller duell med varandras sångegenskaper.
Efter en liten paus så har Katastrofala Omslag startat igen!
Dagens Fundering:
Någon som vet om Dual Layer skivor är samma sak som Double Layer skivor??
Fan va jag skriver här i bloggen var och varannan dag... jag måste väl ha någon form av händelserikt liv ändårå.
Hade tänkt tagit med mycket mer, men det får jag ta med i morgondagens blogg istället.
Hämtat från gamla bloggen 27 aug, 2007:
"Pulsen har fortfarande inte återgått till det normala... Jag skulle ut och jaga idag men så ville Angelica och Jon så gärna följa med till jaktstugan, så det blev ju mer en familjepicknick än jakt. Men det är egentligen inte jakten som kommer i första hand. Det är naturupplevelsen plus att det skulle vara mysigt med en liten picknick. Trots detta hade jag självklart geväret med mig.
Balder var med han också och förde oväsen så jag var inte precis beredd på att stöta på något vilt i skogen men man har ju hört att det vimlar av björn så för att vara på den säkra sidan hade jag geväret på axeln hela tiden. Vi fikade, pratade och lekte med Jon i flera timmar och insöp lugnet och den sköna höstdoften.
Precis innan vi skulle packa ihop, ville Angelica gå till en höjd alldeles bredvid stugan för hon skulle kolla utsikten. Angelica tog Jon, jag tog geväret och Balder gick bredvid. När vi nästan var framme, lägger Balder av ett avgrundsskall och tillika morrning till höger om mig. Ett riktigt sådant där skall och morrning som man bara hör någon gång per år och raggen står rakt upp på hela ryggen!
Det första jag gör efter att osäkrat bössan (som skedde reflexmässigt) är att be Angelica gå tillbaka till jaktstugan med Jon. Balder står helt stilla och har blåst upp sig rejält men jag ser inget. Åt det håll han skällde är det en avsats med en klippa till vänster om mig.
Går mycket mycket sakta fram med Balder vid min sida och kommer fram till klippan. Då känner jag att hjärtat håller på att dunka sig ur bröstet på mig för jag är beredd att en eventuell björn ska hoppa fram bakom klippan men det var ingen där.
När jag kommer fram på avsatsen hör jag två dova grymtanden i skogspartiet framför mig. Då förstod jag att det var en björn. Jag stod där i någon minut med Balder vid sidan av mig men såg inget. Troligtvis låg den rackarn och glodde på oss under en gran någonstans och hade vi fortsatt framåt hade björnen mycket troligt känt sig hotad och anfallit Balder.
Balder var enormt duktig och lyssnade på mina kommandon hela tiden men han hade kanske försökt springa emot björnen om han hade fått syn på den och det ville jag inte riskera.
Så till sist gick jag och Balder tillbaka till jaktstugan där Angelica och Jon stod trygga. Vi packade ihop alla våra grejjer och åkte därifrån. Men jag ska ta och fara dit själv ikväll igen för att prova jaktlyckan."
Här var jag lite kaxig på slutet ser jag. Men det var jag inte. Speciellt inte efter att det gick bara någon dag så blev det stora löpsedlar och bilder från jägarna som blev attackerade av en björn. DÅ slog verkligen björnfrossan till.
Det förklarades även att träffa en rusande björn mellan ögonen eller mitt i hjärtat var mycket mycket svårt. Det skulle endast handla om en tur-träff i sådana fall. Skjuter man en ursinnig björn någon annanstans på kroppen... kan man kasta in handduken.
Det var det absolut dummaste jag gjort i mitt liv, att gå emot björnen med en tokig hund. Kunde lika gärna har varit nedgrävd idag faktiskt.
Har stött på björn förr också. Bodde i Järbo och hade hästar och skulle ge dem vatten en mörk höstkväll. Då var björnen ca 30-40 meter ifrån mig men var mycket mer intresserad av hästarna än mig gudskelov. Men jag stod blickstilla med två tunga vattenhinkar. Stod där i 15-20 minuter innan jag tog mod till mig och sprang därifrån.
Någon dag tidigare hade grannen sett björnen (säkert samma) haft ner massa soptunnor tidigt på morgonen.
Ja, det är väl sådant här man får ta när man ska envisas att bo på landet... riskera livet eller åtminstone bli lite tuggad på.
Idag har man jobbat och Angelica har varit hemma och försökt pluggat med en åter igen SJUK son!!
Det är så man bryter ihop!! Han har inte varit annat än sjuk under vintern! Likaså förra vintern. Fy fan va jag är less på detta dagis!
Nu är han förkyld, men inte så förkyld så det är smittsamt. Något man kunde veta av snorets konsistens och färg, enligt mamma Angelica =)
Så han får vara på dagis i morgon... dessutom är han hejdundrande pigg. Han har kört slut på pappa ikväll.
Sådant här känns alltid skönt att höra:
Vicken jädrans tur jag hade att du var coach på MG... gissa om jag kommer att vara evigt tacksam för det!! Annars hade jag inte jobbat med det jag gör idag :-)
En god kedjereaktion som hänt utöver att jag ens varit medveten om det. Häftigt!!
Blir borta på konferens hela veckan och kommer hem på fredag kväll. Sen åker man iväg på lördag igen. Först till morsan sen till Kungsgården för att ha lite hålligång med goa vänner.
Angelica ska ju ha tjej-partaj här hemma med karaoke, pyjamasar och diverse alkoholhaltiga drycker. Så det passar visst inte att man är hemma då. Farmor får ta hand om Jon och någon stackare får ta hand om mig, haha.
De skulle visst ut och åka hästsläde på dagen också, så de får det nog mysigt och roligt kvinnsen. Men det ska Jon också hinna få vara med på också. Det har han aldrig gjort tror jag.
Har laddat hem lite nya karaoke-låtar till dem, men måste byta ut en trasig mick i morgon. Så de kan ha duett eller duell med varandras sångegenskaper.
Efter en liten paus så har Katastrofala Omslag startat igen!
Dagens Fundering:
Någon som vet om Dual Layer skivor är samma sak som Double Layer skivor??
Fan va jag skriver här i bloggen var och varannan dag... jag måste väl ha någon form av händelserikt liv ändårå.
Hade tänkt tagit med mycket mer, men det får jag ta med i morgondagens blogg istället.
Kommentarer
Postat av: Angelica
"karaoke, pyjamasar och diverse alkoholhaltiga drycker" Haha! Det där lät kul på nåt vis :) De lät som att du inte riktigt hade koll på vad vi ska göra .. Och "ösa lite med goa vänner" Ösa? Det är ett ord som jag har svårt för .. Vadå ösa? Kul .. ska ni ösa vatten, sand eller nåt annat? Hahaha!
Postat av: Tess
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4429671.ab
Kunde inte låta bli å skratta lite tyst för mig själv då jag läste denna artikel. Ja, vissa går ju ut å slår ihjäl varandra, å andra, ja... Läs! Hahaha!
Postat av: Anna L
"Farmor får ta hand om Jon och någon stackare får ta hand om mig, haha." den var bra, haha =)
Postat av: björn
Tackar för det! Vilken story!!!
Postat av: kyd
björn: Man tackar =)
Postat av: Anna L
haha, ja man vet ju aldrig =)
Trackback
